Carlssons skola

VARNING: Som föräldrer, så har jag sett att skolan är en hemsk skola, med maffiga grupperingar. Man måste anpassa sig, och får inte vara vem man vill, eller se ut som vem man vill. Lärarna är extremt dåliga på att göra något åt saker, tillexempel mobbning och utanförskap. Skolan har ett extremt högt krav på hur man ska prestera, och har ca 2 prov i veckan, samt 2-6 läxor per vecka. Är extremt missnöjd med hur skolan är, och rekommenderar att inte börja på den.

Jag gick Carlssons i 10 ÅR! Fick världens bästa kompisar, var det värsta jag någonsin varit med om, nu när jag gått gymnasiet i snart 1 år har jag verkligen något att jämföra med. Fy säger jag bara skrev håll käften till elever när jag gick i 4an och sjuka attityder, vart får dem luft ifrån? Ni är lärare stäng era fula käfter och lär ut istället. Sjukt favorisering också

Jag gick ut Carlssons skola för något år sedan. Jag gick där i 10 år från förskoleklass till 9an. Det har varit en berg och dalbana helt enkelt. Alltså låg stadiet och mellanstadiet var det bästa någonsin kan inte tänka mig bättre. Men högstadiet däremot.. biträdande rektor och rektor är ett skämt. Rektor gör inte någonting för skolan och är aldrig där när man vill ta kontakt med henne. Biträdande rektorn är sjukt otrevlig, tror att hon är rektor, om du ser detta du är inte det älskling, du är inte det! Varje rast när man bara satt på årskursen och ville ha kul kom hon och förstörde glädje. När man hörde hennes klackar visste man att man skulle få utskällning oavsett vad man gör. ALLDELES för stränga regler, vadå inte tuggummi? Är ni seriösa? Får inte mössa? Helt stört. Jag skulle kunna skriva 5 A4 sidor om varför jag hatade lärarna så mycket. Jag hade kanske 1/2 lärare som var bra läromässigt men sjuka attityder. Min slöjd och bild lärare skrev håll käften till elever X antal gånger redan i 7an, oavsett vad eleven gjorde får man vårda språket som en vuxen individ. I låg-,mellanstadiet var det bästa jag visste engelska och av mina lärare kunde jag sjukt bra engelska. Just nu har jag nästan glömt bort hur man pratar engelska då vi aldrig pratade de på lektionen och vi gjorde ingenting vettigt på lektionerna. Svenska samma. (Hade samma lärare). Båda gick från favorit ämne till hatämne. Lärarna drog mobilen ur handen var sjukt otrevliga i allmänhet och skällde ut en för 0 anledning och hur trevlig skolmiljö är det? nog om det. Jag var en duktig elev som pluggade mycket men men men.. FAVORISERINGEN. Jag pluggade hårdare än nånsin men fick ändå inte bra betyg. Jag gjorde ett test för att se om de verkligen var favorisering och det var det. min kompis i parallellklassen hade exakt samma slöjdlärare. Vi skrev till punkt och pricka exakt samma sak på sjöljdreflektionen, gjorde exakt samma arbete. Läraren gillar henne men inte mig. Jag gick C hon fick A. (I sjöljdreflektion kriteriet inte arbetet) BEVIS.

Aja lärarna sög men jag ger CS två stjärnor för kompisarna men de har ju egentligen ingenting med skolan att göra men jag fick världens bästa vänner genom åren vilket drar upp lite.

Skolledningen skriver fake reviews på schoolparrot för att få skolan att se bättre ut.

Flera lärare är väldigt respektlösa mot lever har bland annat varit med om att lärare kallar mina kompisar för ord som jävla ADHD unge, detta och mycket mer. Har gått till lärare och berättat om detta flertal gånger men de verkar inte bry sig alls. Finns bra lärare men det är sällan. Skolan framställs som antimobbning vilket jag tycker stämmer bland eleverna med tycker att lärarna inte ska lära ut om något de inteföljer, en lärare kom fram till min kompis och sa ’’ gud va du har blivit smal’’ inte okej att kommentera någons kropp oavsett. Skolmaten

Har tänkt mycket på min skolgång under 90-talet och att det är svårt att bedöma om den var bra eller dålig - det finns väl ingen som trivs på helt på grundskolan och framförallt inte på högstadiet? Det går bara att konstatera hur det var.

Duktiga lärare, hög nivå på utbildningen och trevliga lokaler. Lärare som inte var bra byttes snabbt ut. Fina, återkommande traditioner med vårsoaré på Grand Hotel och adventsgudstjänst i Hedvig Eleonora.

Prestation var viktigt för såväl lärare som föräldrar.
Å ena sidan var det rätt skola för att vara högpresterande. Lärarna såg någorlunda till att individanpassa utbildningen så att den låg på rätt nivå för alla. Jag fick svårare läxor än klasskompisarna redan från 6-årsverksamheten (sedan kan man ifrågasätta rimligheten i att ha läxor så tidigt, men det är en annan sak). I matematik i högstadiet fanns det särskilda grupper både för elever som behövde extrastöd och för de som behövde svårare utmaningar.
Å andra sidan var det tufft att vara en måttstock och måltavla för narcissistiska föräldrar som pressade sina barn till att tävla i provresultat och betyg.

Utöver vanlig betygshets fick vi betyg i ordning och uppförande från dag ett. Om man glömde att ha med sig penna till en lektion, blev påkommen med att tugga tuggummi eller om mobilen ringde under en lektion fick man en anmärkning som rapporterades till föräldrarna. Anmärkningarna samlades i en bok som kunde ackumuleras till att få en ”svart prick”, som sedan kunde användas till grund för relegering (det kanske var ett rykte - ingen blev vad jag vet relegerad under de 10 år jag gick på Carlssons). ”Ordning och reda” sa föräldrarna, och det stämmer ju - det kaos man har läst om i tidningarna hade aldrig hänt här. Det fanns dock en konstant överhängande press och skam associerad med att göra minsta fel.

Som många andra här har nämnt var status ett tema och jakten på den började i mellanstadiet. Tyckte som 12-åring att det var självklart att jag skulle ha dyra kläder och märkesväskor för tiotusentals kronor, det var nödvändigt för att passa in. Har som 30-åring - som fortfarande använder dessa dyra väskor jag fick då - insett hur orimligt det var att jag behövde dem i sjätte klass för att klara mig. Ingen fysisk mobbing förekom, men det var ett konstant pågående psykologiskt krig där den som inte levde upp till ständigt föränderliga krav blev utfryst. Barn vars föräldrar bodde någon annanstans än Östermalm, Saltsjöbaden eller Lidingö hade aldrig en chans.

Som vuxen hade jag aldrig utsatt ett barn för min skolgång, men jag är osäker på vilka alternativ som finns och om gräset är grönare på en annan skola. Jag kan bara konstatera att jämfört med gymnasiet, universitetet och livet som följde efter, så är jag glad att jag inte gick mer än 10 år i Carlssons.

Distansen denna vecka har fungerat på ett bra sätt, där lärarna hjälps åt för att eleverna ska kunna hänga med i ämnena. I vissa ämnen blir det svårare. Exempelvis Slöjd och Bild då det är svårt att måla på distans, eller hamra.

Dock så hjälps alla åt, det är svårt nu under dessa svåra tider.

Rymliga klassrum, möjlighet att hålla avstånd finns. Finns det inte plats i klassrummet så kan man sitta ute i uppehållsrummet, som är väldigt stort och rymmer många människor.

Skolan består av två trappor, vilket möjliggör att kunna hålla ett större och mer omfattande avstånd till resten av eleverna.

Under rådande läge tar skolan ansvar för att hjälpa elever som hamnat efter, behöver extra stöd.

Hög standard med bra, välutbildade lärare. Bra resurser, skolmaten god.

Har varit en elev på Carlssons sedan förskoleklass och har några av mina bästa minnen och kompisar därifrån. Mycket av det beror nog på att Carlssons har ett system där man byter klasser vartannat år för att lära känna alla på årskursen.

Dock börjar det redan i åk 4-5 bli tydligt med grupperingar och vilka som har status och inte. Det blir tydligt för alla på årskursen och de som är utsatta för att vara utanför eller inte "passa in" blir snabbt offer för "skämtsam" mobbning som personal antingen förnekar, ignorerar eller inte tar tag i. I samband med detta börjar även den grova prestationsångesten. Jag har hela mitt liv haft bra betyg men trots detta lägger lärare enorm press på sina elever med cirka 2 prov i veckan och minst 5 läxor dessutom. Lärarna hittar alltid en väg att lägga in fler bedömningsuppgifter än tillåtet, exempelvis genom att namnge dem som skrivuppgift under lektion eller läxförhör som bedöms till A.

Även om lärarna lär ut bra och har bra undervisning i allmänhet, med i exempelvis SO-ämnen där man alltid känner sig förberedd, så brister det i vissa punkter. Vissa grupper är extremt stora där den "mer utvecklade" mattegruppen just nu är cirka 27 elever medan den "minst utvecklade" endast är runt 5 elever. I många fall känns det även som att lärarna planerar sin undervisning och skriver prov för att sätta dit sina elever så att de ska misslyckas.

Appropå detta är carlssons metod för att hantera barnens misslyckanden otroligt underlig. De predikar om att lära sig av och acceptera sina misstag, men om man glömmer en penna 3 gånger på en termin måste man ha samtal med skolans kurator, som att det är ett allvarligt fel på en. 3 misstag till, då involveras föräldrarna och sedan tas det vidare till rektorn. Denna typ av "bestraffning" och dessa strikta regler gör att elever känner sig omotiverade och rädda för att misslyckas.

Men för att återgå till det sociala, även fast att det är fullt möjligt att komma in i dessa gäng så blir det svårt att skaffa nya kompisar på carlssons då man alltid är fast i "imagen" man har haft sedan mellanstadiet och även om man har många vänner så är det bara få man faktiskt känner att man kan umgås med. Rykten sprids snabbt i en sådan liten skola och alla vet allt om alla, inklusive information som man ser som personlig och privat.

Om du känner att du är väldigt social och klarar av stor press både socialt och betygsmässigt, då det är både töntigt att plugga mycket och att ha dåliga betyg, då skulle jag rekommendera carlssons. Allt beror på vad för intryck du gör i låg- och mellanstadiet, det avgör om du kommer ha 10 riktigt roliga år eller 10 mediokra år eller 10 helt kassa år.

Jag som elev i årskurs 9 ser att hetsen att vara cool, ha märkeskläder, vara perfekt och ha status börjar tidigare för varje år. Jag ser det redan hos våra fadderbarn i lågstadiet som är otroligt utseendefixerade och dömande.

Jag själv skulle aldrig sätta mina barn i denna skola efter mina upplevelser och mina 10 år här, men det beror också på hur man har det hemma och hur man har det ekonomiskt. Sorgligt som det är kan det vara avgörande för barnets välmående på Carlssons.