Fågelmaraskolan F-6

Visst är det föräldrarnas ansvar att uppfostra. Men det är också pedagogernas ansvar att möta alla barn med respekt, vilket de inte alltid (ganska ofta på Fågelmaraskolan) gör.

Som exempel kan jag berätta om en nu tolv årig pojke som flyttade från Stockholm till landsbygden i Blekinge. När pojken var ny i Fågelmaraskolan åk3, och berättade om sin gamlas skola och hur ofta de var iväg på utflykter m.m så trodde några av de andra barnen inte på han, och han blev killen som ljuger. Inte ingrep läraren heller och kollade upp fakta och stöttade pojken genom att tala om att det han sa faktiskt var sant. Istället tog läraren parti för de andra barnen vilket ledde till att pojken kände sig inte repaketeras av läraren. Nästkommande två åren följdes detta beteende av nya lärare för varje läsår (med undantag i åk4 då läraren visade hänsyn och respekt för pojken och det började fungera efter en termin i klassrummet. Dock så respekterades pojken inte av flertalet andra lärare och det var ofta problem på skolan i andra sammanhang än i lektionerna med huvudläraren) och pojken ifråga mådde sämre och sämre och betedde sig således också sämre och sämre. De sista året fick pojken inte sitta i klassrummet tillsammans med de andra barnen, han fick som regel inte äta tillsammans med sina klasskamrater. Han hade personal som konstant förföljde honom och han hade inget privatliv överhuvudtaget på skolan. Han blev kallad för dum i huvudet av sin lärare och skolans specialpedagog. Skolan med rektor, lärare och specialpedagog ville placera pojken i särskola och ville ha en utredning av pojkens kapacitet och begåvning.

Som de flesta ansvarstagande föräldrar som bara vill sina barns bästa trodde till en början på skolans berättelser om hur otrevlig, bråkig, våldsam och verbal barnet var. Ofta så hade också föräldrarna samtal med specialpedagogen där de kunde berätta saker om familjesituationen och hur det kunde påverka barnet. Familjesituationen var ingen speciellt utan som familjer i snitt med syskon som kan vara jobbiga och föräldrar som bråkar och skäller ibland.

Eftersom att mamman till pojken också är lärare så valde hon ofta att tro på skolan då de är utbildade pedagoger och skall kunna hantera situationer med barn som inte alltid vill göra som de blir tillsagda och som kan vara jobbiga.De är trots allt barn!

Men pojken och hans kamrater som alltid berättade historier som inte stämde överens skolans historier gjorde att pojken far sa att det är något som inte stämmer och stod upp för pojken. Föräldrarna hade många diskussioner om huruvida det var pojken, kamraterna eller skolan som var roten till problemen, och båda föräldrarna om vart annat försvarade pojken och ifrågasatte pojken. Som förälder vill man tro på att skolan vet vad de gör, och kanske lite extra som lärare själv. Men som ansvarstagande föräldrar ville de också fa en utredning för att se hur de kunde hjälpa till och vad skolan kunde göra mera.

Under bland annat ett möte med skolan där rektor, specialpedagog och läraren var närvarande tillsammans med föräldrarna frågade skolan vad de kunde göra för att motivera pojken att göra bättre ifrån sig i skolan? Pojken svarade -”jag vill ha mer och svårare engelska”. Varpå läraren sa -”ok, jag förstår det, men klarar du av det tror du” och specialpedagogen fyllde i -”ja, vi vet att du tror du är duktig, men så duktig är du inte som du tror!” Rektor sa inget men nickade medstämmande! Det var vid detta ögonblick som det blev uppenbart för båda föräldrarna att skolan hade problem. Oavsett så säger man inte så till barn. Barn skall uppmuntras, inte tryckas ned!

Utredningen visade att pojken inte har några hinder att lära utan faktiskt har något lättare att förstå och ta till sig information än snittet.

Vid det här laget när utredningen var klar var pojken far och mor riktigt förbannad och orolig, båda föräldrarna var 100% övertygad efter undersökningen att det inte var barnet, utan att det var skolan. Föräldrarna tog efter ett sista försök att få skolan att inse att de måste ändra sina vanor (ja det är vanor) beslutet att byta skola varpå barnet efter ett år nu mår betydligt bättre, det har inte varit ett enda problem avvikande från andra barn i klassen!

Fadern började innan flytten till nya skolan undersöka vad som faktiskt pågår på den skolan. Undersökningen genomfördes öven efter flytten till nya skolan där fadern begärde ut allmänna handlingar i form av alla anteckningar, anmälningar, e-post som berörde sonen. Flertalet diskussioner, mail och möten med kommunens skolchef skedde under faderns undersökning av skolan.

Trots att både rektor, specialpedagog, föräldrarna och kommunens skolchef och chef för skolhälsan hade suttit i ett antal möten om barnets utveckling och vad skolan kunde göra så var fadern tvungen att begära att en jurist skulle censur-granska de begärda allmänna handlingarna där det då framkom att lärare och specialpedagog faktiskt sysslade med spridning av lögner, vuxenmobbning och spridning av barnets psykiska hälsa till obehöriga privatpersoner. Det slutade med att kommunen skulle göra ett personalärende på en av de inblandade personerna i personalen då man med hjälp av juristen kunde konstatera att personen har begått tjänstefel!

Jag kan berätta att det har tyvärr inte hjälpt då andra barn nu är utsatta för samma behandling av samma specialpedagog och samma lärare (minst 2 st i personalens lärarstab) utan att rektor gör något åt saken! Inte heller verkar kommunen ta problemen på allvar då personalen får jobba kvar som pedagoger!

Tyvärr är detta inte heller helt ovanligt. Lärare är inte mer än människor och gör fler fel än de vill erkänna som alla andra. Skillnaden mellan personalen på skolor och barn är att de är vuxna och skall kunna hantera att barnen inte alltid beter sig som vuxna utan som barn! En pedagog skall inte favorisera barn och framför allt inte mobba barn eller förminska deras framgångar och resultat. Vilket man har satt i system på Fågelmaraskolan i Blekinge!

En skola som miljömässigt ligger superbra till med många möjligheter att utforska både havet, kusten, historiskt betydande platser för Sverige och naturen i sig. Trots dessa möjligheter har skolan aldrig gjort en enda utflykt under den 3 års period som mitt barn har befunnit sig på skolan. Skolan har samma förutsättningar som alla andra skolor i Sverige då de får samma skolpeng, trots detta har skolan aldrig några aktiviteter för sina elever. Då räknar jag inte in skolmästerskap i idrott vilket deltar i årligen.

Skolan har också problem med att hitta kompetent personal vilket är mer förklarligt då det kan vara svårt att locka till sig bra personal när man inte har något att erbjuda mer än en anställning till en för Sverige medioker lärarlön. Fördelen är väl att det lätt går att hitta billigt boende i området då det finns många mer eller mindre övergiva hus i området som går att köpa för en billig peng.

Skolans problem att hitta kompetent personal visar sig också i undervisningen där lärare inte kan hantera elever som de anser "bråkiga". Skolan har en så kallad specialpedagog som enligt mrkoll saknar behörighet och som erbjuder barnen som enda lösning olika stressleksaker, möjligheter till avskärmning, "snurrstolar" och nedräknings-klockor av olika slag. Vidare har man en förkärlek till bestraffning, där man blir uttagen från klassrummet, ej får vara med på rasterna måste sitta ensam i ett klassrum och äta lunch som barn.

De individuella lärarna är ofta en katastrof och fungerar ofta om möjligt ännu sämre individuellt än i grupp. det finns lärare som inte kan titta vare sig elever eller föräldrar i ögonen utan som står och "himlar" med ögonen konstant. Den läraren har förmodligen någon form av diagnos och skulle kanske inte jobba som lärare. Kan man inte titta eleverna i ögonen så är det naturligtvis svårt att bygga personliga relationer som lärandet faktiskt är beroende av.
Det finns en lärare som är så stor att det är snabbare att hoppa över än att springa runt. Det i sig är inget hinder från att vara en bra lärare vilket personen i fråga inte är. Problemet är att den läraren inte kan lära ut, hen saknar total förmåga att kunna entusiasmera eleverna och locka till lärdom. Däremot är hon duktig på att läsa utantill från lärobokstexten, alltså, exakt samma tex som barnen sitter med framför sig i skolbänkarna. Det lockar inte barnen till att läsa texten igen!
Det finns en gymnastiklärare som är gammal elitidrottare, vilket skulle vara en bra förutsättning till att lära barnen idrott. Tyvärr fungerar inte det, då hon inte lockar barnen till lek i idrotten. Och hennes genomgång på en 60 minuters lektion och tar minst halva lektionen var på barnen har tröttnat för länge sedan och kryper på väggarna, utforskar brunnar och diken innan genomgången är klar och övningarna ska börja. Jag som förälder, som närvarat vid ett antal lektioner och dagar, orkade själv inte stå lyssna på 30 minuters genomgång på en 60 minuters lektion. Jag tyckte ganska mycket om idrotten när jag gick i skolan, då vi hade en lärare som lockade väldigt mycket till lek och att vi hade roligt på idrottslektionerna. Men på dessa lektioner där man ska hinna med 3 - 6 övningar per lektion ger eleverna endast en upplevelse av frustration och stress, efter genomgångarna.

Bemötandet som barnen får från personalen har mycket att önska. När barnen gör saker som personalen inte tycker om, bemöts barnen oftast med djupa suckar, skakande huvuden och blickar som dras mot skyn! Ett klart och tydligt ogillande från personalen, som inte lägger tid på att förklara varför man inte ska göra vissa saker, utan som tydligt visar sitt förakt och fördömande mot barnen.
Personalen och lärarna använder sig också av metoder där man försöker trycka ner barnen, bryta ner barnen mentalt, ge barnen dålig feedback, och genom att ge kommentarer som exempelvis: -" så duktig är inte så att du klarar av det" eller skickar ut barnen för att de svarar utan att ha fått tillåtelse från läraren. Har också sett barn som rättat lärare när läraren har sagt fel i exempelvis engelska eller naturorienterande ämnen. När barnen rätt att lärare, har det allt som oftast fort som straff, att lämna klassrummet och sina kamrater och för att sitta på eget rum ensamma.

Och om du som förälder har ett barn som inte uppfyller samtliga krav på hur man ska uppföra sig idealiskt i en landsbygd skola, skulle jag rekommendera att ni väljer en annan skola. Denna skola påminner om någonting från förra seklet där prästens ord var lag, och svarade du fel blev du bestraffad med spöstraff!