Hannaskolan

Skulle alldrig ha börjat.
Jag var mobbad sen första klass och lärarna visste om det men gjorde inget åt det. Jag var för i hela friden depremerad och självmordsbenägen men ingen gjorde någonting. Lärarna bröt sin tystnads plikt och moddbingen blev värre. Lärarna brydde sig inte om allt det här då dom visste om det. Det ännda bra med skolan var två lärare men dom slutatde.

Tack vare den här skit-skolan så har jag ångest och social fobi.
(Sorry för dom konstiga meningarna men google tillåter inte grova ord)

En varm och familjär skola, en "byaskola" fast den ligger mitt i stan med små klasser och hög lärartäthet. Det är otroligt stort engagemang från pedagoger, lärare och rektor. Skolan är så pass liten att alla vuxna känner alla barn. Stort fokus på kristna värderingar och att barnen utvecklar trygga relationer. Barnen lär sig från start att behandla andra så som de själva vill bli behandlade. Skolan försöker så gott de kan upprätthålla nolltolerans mot kränkande språkbruk och beteenden. Barnen kommer kort och gott inte undan med något, det är inte alltid det hinner förebyggas, men om det inträffar något tar skolan alltid det på stort allvar och samtal förs med vårdnadshavare. Finns tydliga förväntansdokument och konsekvenstrappa som följs.

Skolans litenhet tror jag bidrar till att det är att väldigt hög andel eleverna på skolan som har någon form av NPF eller på andra sätt behov av extra resurser. Man söker sig helt enkelt till ett mindre sammanhang. Så det som drar ner betyget en aning är att det ibland kan bli oroligt, framförallt på raster när alla är utomhus och utspridda på en stor skolgård. Då kan incidenter inträffar pga. för liten vuxennärvaro i förhållande till antal barn som behöver extra stöd.