Sjömarkenskolan

Gick här på mina första 6 år i skolan. Det är lätt dem bästa åren i mitt liv. Jag har aldrig vart så lycklig som där. Visst det är viss klasskillnad då, nu tycker jag inte det då jag har syskon som går där och inte upplever det. Dem upplever det som en bra skola. Kanske inte den bästa när det kommer till att hjälpa barn med speciella behov. Mitt syskon som går där har en diagnos och hen upplever att skolan är halvbra på att hjälpa till med olika behov för att hen ska utvecklas med dem andra i hens klass. Det är något som skolan behöver jobba på, rektorn som ska sluta var kass helt ärligt, brydde sig inte om skolan och inte alls om elevernas välmående.
Den klasskillnaden jag upplevde var för min del inget problem, men kan tro att det var det för dem som bodde nån annanstans än sjöhagen/sjömarken och Lundaskog. Man kunde lät bli utfryst men det har med föräldrarnas sätt att uppfostra sina barn, ganska kapitaliserade områden runt skolan som verkligen skiljer på dagliga svenssons och sånna som inte "passar in". Dåligt, men inte skolans fel.
Pga föräldrarnas agerande så har det uppkommit rasism mot lärare och barn på skolan, till exempel "En icke-vit lärare skrev fel i veckobrev och var tvungen att sluta för föräldrarna i klassen uttryckte sig rasistiskt", skolan agerade knappt.
Men från min tid där så är det en rekommendation, fina nybyggda lokaler. Okej mat!
Det jag märkte då var att det knappt fanns arbetsro och klasserna var favoriserade. Elak slöjdlärare...