Läser lärarprogrammet mot gymnasieskola. VFU- sekretariatet är under all kritik. Trångsynta och så oerhört oflexibla. Flera studenter som blivit lovad att hamna på en gymnasieskola under sin andra eller tredje vfu får när det kommer till kritan inte det. Vilket gör att gymnasielärare som examineras aldrig har ens undervisat på gymnasiet. Själv fick jag efter tre övertalningar göra vfu på min hemort under pandemin, men inte under min andra vfu. Detta trots att ALLT sker över länk. Universiteten kommer inte ut till skolan du gör praktik på, utan du får spela in en lektion och skicka till dem. Upplever universitetet överhuvudtaget som gammaldags. De som har långt till universitetet får heller ingen dispans att komma lite senare till seminariet, eller gå någon minut tidigare. Vilket får det att upplevas som någon form av maktbegär.
Det naturvetenskapliga basåret var bra. Jag är ganska övertygad om att det är "lättare", dvs kräver mindre ansträngning, än t.ex det på KTH. SU:s basår är ju 100% på distans. Distansupplägget är i väldigt hög utsträckning gjort för självständigt plugg. Vissa lärare är grymma och vill hjälpa till, andra finns inte lika tillgängliga. Generellt sett bör du kunna jobba själv, men klassen är stor, så chatten blir ganska aktiv och hjälpsam även om man nästan aldrig träffas i verkligheten. En del jobbar på sidan, men precis som lärarna säger så är basåret gjort för att vara på heltid. Du kan säkert jobba upp till några dagar i veckan, men det kommer vara en del obligatoriska lektioner/övningar under veckodagarna där man måste sitta vid datorn. Det brukar vara kanske 2-3 dagar i veckan då man har obligatoriska övningar, labbar eller lektioner som inte spelas in. Plugget är ändå tidskrävande (räkna med kanske 25-30h/vecka eller något för att hänga med (mer om du satsar på höga betyg), men vissa veckor är det mer, vissa veckor är det mindre). Generellt sett: väldigt tråkigt att sitta hemma ett år 100% på distans och aldrig lära känna sina klasskamrater. För att ta dig igenom det mentalt skulle jag verkligen rekommendera att ha något annat sammanhang att gå till, typ ett jobb eller en sport.
I biologin får man ett gäng förinspelade föreläsningar att kolla på precis när som helst, som man sedan tentar av med hemtentor (inlämningar). I fysiken har man föreläsningar på zoom, där man kan ställa frågor, men dessa har inte obligatorisk närvaro utan de spelas in och kan ses när som helst. Man har även frivilliga räkneövningar i mindre grupper som är toppen, där man kan få hjälp. I matten har man icke-obligatoriska zoom-föreläsningar där man får föreläsningsbilderna i efterhand. Dessa tre ämnen har generellt sett ett väldigt flexibelt schema, med endast ett fåtal tillfällen per termin med obligatorisk närvaro (i princip bara tentorna, tre fysiklabbar per termin som är på campus, och eventuellt något zoommöte). Föreläsningarna var bra, de håller sig väldigt mycket till innehållet i läroböckerna. Lärarna var kunniga och mycket trevliga!! Kemin är lite annorlunda, många fler labbar, inlämningar och obligatoriska tillfällen och generellt sett mycket mer tidskrävande kurs. Man tar sig igenom det, men det gäller att ligga i lite mer, schemat i kemin är inte lika flexibelt som de andra kurserna. Vissa kemilärare var toppen, andra var onödigt strikta/otrevliga till en punkt där man inte vågade ställa frågor och de verkade göra saker bara för att straffa. Detta var i princip bara en lärare dock, de andra basårslärarna var mycket mer trevliga och motiverande.
Bra lokaler och huvud campus är väldigt bra, dock har lärarna på Socionomprogrammet ingen framförhållning alls. Om du kan jobba väääldigt självständigt kommer du trivas bra, men va redo på förvirring.
Stockholms Universitet är helt okej om du letar efter ett universitet enbart för studier och inte är ute efter "studentliv". Företagsekonomiska institutionen känns seriös och de flesta lärarna håller bra kvalité på sin undervisning. Ett stor plus är att det finns möjlighet att enkelt söka till utlandstermin.
Det är ett bra universitet med bra lärare och trevliga lokaler. Jag gick både på Frescati och i Kista (data & system institutionen), det var roligare studentliv under tiden i Kista jämfört med Frescati.
Stockholms Universitet är en skola dit man går för att bli kvitt sin utbildning och för att det har ett ganska bra namn. Utöver det så känner jag inte att skolan utmärker sig så mycket för att vara ett topp universitet. Det är helt enkelt ett OKEJ Universitet.
Stockholms universitet ett ett bra universitet men saknar det där lilla extra. Det är ett/flera hus med många studenter och lite caféer sen är det inte så mycket mer.
I andra städer får blir det en student upplevelse, här faller det ganska platt och blir inte så mycket mer. Tyvärr.
Det är svårt att hitta ord som beskriver Stockholms Universitet fullt ut, men 'medelmåttig' kommer väl nära. Jag läste Handelsrätt på SU i ett par månader, och upplevde att kvaliteten på undervisningen och föreläsarna var helt okej, men sällan något som faktiskt imponerade.
Sedan verkar mycket av föreläsningarna och aktiviteterna ske i Södra Huset, en närmst brutalistisk 60-tals byggnad som känns som den håller på att falla ihop. Finns absolut några guldklimpar här och där på campus frescati, men överlag är SU definitionen på medelmåtta.
SchoolParrot är en omdömesida för skolor. Vi är ett företag som vill verka för mer transparens inom skola. Vår plattform är öppen för alla användare. Läs mer om SchoolParrot och företaget
Omdömen publiceras i realtid utan moderering och vi vill uppmuntra våra användare att ge konstruktiv feedback och hålla en seriös ton. Ansvaret ligger på användaren. Läs vår policy för omdömen