Sundsgymnasiet

Jag vet inte om någon kommer att läsa detta men jag tycker ändå att det är viktigt. Jag går första året på Samhällsvetenskap med inriktning musik. Jag fick reda på Sunds i Malmö på gymnasiemässan. Jag visste inte riktigt vad jag ville göra och Samhälle musik verkade en bra kompromiss. Sedan var jag där för öppet hus och sedan för skuggning. Även under skuggning kände jag att något var fel men ville inte erkänna det. De hade inget intresse om mig och den tjej som hade ansvar för mig brydde sig inte om mig alls. Jag satt bara där och läste en bok eftersom jag inte visste vad jag skulle göra. Många människor berättade att det inte är en bra skola. På något sätt ville jag visa dem att man kan alltid hitta nån vän på varje plats. Sanningen är att jag inte gick på någon annan skolas öppet hus. Jag ville inte och nu förstår jag inte varför. Jag är inte heller från Sverige. Jag tillbringade två år på Introduktionsprogrammet och tror att jag ville ha en förändring. Att vara bland svenskarna. Det blev sant. Jag har kommit in. Under de första veckorna var jag glad och inte glad på samma gång. Ingen pratade med mig. Alla hade sin egen grupp utom jag och några till. Men de andra ville inte heller prata med mig. Sen fick jag några killa vänner men de pratade fortfarande mycket om sig själva. Så jag var fortfarande ensam. Dessutom trivdes jag inte med min klass. Jag sökte hjälp och berättade för min mentor om situationen. Som lärare visste hon inte hur hon skulle hjälpa mig. Hon sade till mig att jag inte heller är den första eleven som känner så här. Min andra kurator har också sagt detta till mig. Jag fick inte ens träffa den första kurator eftersom kommunikation där är väldigt dålig. Hon visste mycket väl vad jag talade om. Hon blundade för det. Så mina sex månader på Sunds var ett helvete. Jag klandrade mig själv för att det är mitt fel att jag är så annorlunda. Jag har min egen stil, jag vet vad jag vill (ofta) och jag vet att jag vill inte stanna där och vänta på att någon ska dyka upp eller på att någon äntligen ska göra något. Jag blev så besviken. Så mycket. Saken är den att jag försökte snacka med andra tjejer men de pratar om saker som inte är intressant för mig. Och när jag sitter ensam på lunchen eller i korridoren och min lärare ser mig, då är det något dåligt med mig då är det mitt fel att jag inte vill anpassa mig. Jag är så trött på den här skolan. Jag ser bara dåliga saker om den och inget annat. Det värsta är att jag fortfarande försöker hitta någon som också hatar den här skolan.
Till slut kom jag fram till en sammanfattning. Sunds lärde mig flera saker. Att stå upp för sig själv, att inte förlora tron på ett bättre liv, att inte ge upp och om det är dags för förändring, ha modet att lämna. Allt det här är bara för att ta mig dit ja vill vara.
Om du har kommit fram till denna slutsats ger det mig lite hopp att du faktiskt funderar över dina val. Denna skola kan passa dig om du verkligen känner för det, men om du tvekar, ska du välja en annan skola istället. Om du är en person som har sin egen stil, kanske kommer från ett annat land, vet vem du är, då kanske det inte är den bästa skolan för dig. Jag vill inte att någon ska behöva lida som jag bara för att denna skola inte kan och INTE VILL jobba med människor. Detta var en stor erfarenhet för mig och jag kommer att bära med mig den.
Dina tre år är viktiga! Du kommer att tillbringa år där som kommer att forma dig som människa. Välj noggrant. Lycka till!

Maten är fantastisk och lärarna är kända

Gillar det inte alls, lärarna gör inget för att försäkra gemenskapen på skolan. Atmosfären är stel och attityden hos eleverna är extremt otrevlig. Lärarna är generellt okej. Det är även jobbigt att skolan består av 4 olika byggnader på relativt långt avstånd.

Sundsgymnasiet passar dig som är studiemotiverad och vill lära dig mer. Det är en helt fantastiskt skola med engagerade lärare som bryr sig om dig. Man lär känna lärarna på en personlig nivå och det får en att inte bara vara en bland mängden.